Ibland är ord överflödiga...
Jag behöver väl knappast berätta att det var en oerhört vacker himmel hemma ikväll? (Nej bilden är inte redigerad ett smack)
En hjärtefråga..
"Jag är för bra, för stor, för viktig för att Gud ska ha någon omsorg om mig" Höjden av självcentrering och kanske inte så ovanligt som vi vill tro. En självcentrering och egoism jag tror egentligen är rotad i ensamhet. "Förverkliga dig själv. Sköt dig själv o skit i andra. Ensam är stark". Vi kan alla uttryck som alla är ett sätt att få bukt med sin ensamhet på egen hand. Den nya folksjukdomen i väst är inte utbrändhet, det är inte övervikt, det är egoism, rotad i ensamhet. Vi gör oss själva till kungar och drottningar över våra egna hjärtan.
Jag tror inte att det är en slump att människan skapades till att vara två stycken. Det är inte gott för människan att vara ensam. Vi klarar inte av att ha ansvar för våra egna hjärtan. Vi behöver någon att ge vårt hjärta till. Det kan vara vårt livs kärlek, en oerhört nära vän eller familjen, vad eller vem som hest egentligen, bara du inte behåller det för dig själv.
Våra egna hjärtan är som kryptonit för Stålmannen, vi försvagas, klarar inte av att fullfölja våra uppgifter och ligger till slut ensamma utan kraft att resa oss, tills någon kommer och tar hand om det.
Att ge sitt hjärta till någon annan tror jag är något av det läskigaste man kan göra i livet. Man brer ut själva kärnan av den man är, som smör på en hårdmacka och ger till en annan människa "gör med det här, vad du vill" Ibland vill de inte ha det, ibland får man tillbaka det efter ett tag, ofta kantstött och fullt av sprickor, men förr eller senare kommer det någon som tar emot det och behåller det. Har man riktig tur får man den personens hjärta tillbaka. Att få ha ansvar för en annan människas hjärta tror jag är det största botemedlet mot egoism som finns. Det är omöjligt att inte bli ödmjuk inför en sådan uppgift. Att bära en annan människas hjärta i sina kupade händer genom livet.
Ge av ditt hjärta, döda egoismen. Ha omsorg om andra så har dom omsorg om dig.
För ensam är inte stark, ensam är bara ensam.
Green Bay Packers!
Ok här kommer ett inlägg där jag faktiskt berättar en sak om mig själv. Men det är nödvändigt för det här är viktigt. Jag har aldrig varit speciellt sportintresserad. Jag gjorde försök att spela fotboll, innebandy, tennis mm... Men samtliga försök var ganska fruktlösa. Jag skiter fullständigt i hur det går i Allsvenskan, Premier League för mig är att folk går omkring och är irriterade på klubbar som råkar ha pengar, Elitserien hänger man väl med i lite när det är slutspel... Kort sagt om det inte är OS, Fotbolls-VM eller liknande är sport inte så väldigt intressant. Utom Amerikansk Fotboll! 
Amerikansk Fotboll är sporten jag växte upp med när alla andra ungar växte upp med vanlig fotboll. Den klassiska bilden är ju att pappa spelar fotboll med pojkarna. Vi hade en amerikansk fotboll som vi kastade till varandra, pratade om duktiga Quarterbacks och hur man fick hål på "Green Bay Defence Line". Jag spenderade en hel del tid med att kolla på gamla inspelade matcher, lärde mig reglerna så gott jag kunde. Förstod vad 2nd and 5 innebar, kunde se en pass interference och allt sånt som gjorde att jag iaf kunde ha behåll av matcherna. Och tidigt blev jag tillsagd av min far att Green Bay Packers är laget man ska hålla på. Jag försökte självklart hitta ett eget lag för man kan ju inte hålla på farsans lag :) Dessa försök var också ganska fruktlösa. I det här huset är det Packers som gäller.
Det fina nu är att Packers tagit sig till Superbowl!! Finalen i NFL, amerikanska fotbollsligan, och den största enskilda idrottshändelse som finns! OS och Fotbolls-VM är såklart större men de utspelar sig under flera veckor. Superbowl är en match, en dag: Superbowl Sunday! Och i år kommer packers gula hjälmar synas nere på planen. 
Detta är förmodligen det enda inlägg jag kommer skriva om sport. Men det är just för att detta är den enda sporthändelse som jag faktiskt blir uppspelt av. Green Bay kommer spela Superbowl, Aaron Rodgers leder laget och jag sitter uppe med chips o guacamole och växlar mellan hopp och förtvivlan. Natten 6e februari gäller det!
Aaron Rodgers, spela ditt livs match. Sår läker, brudar gillar ärr, äran varar för evigt, (lökigt men e det amerikanskt så är det...)
sociala medier
Utdrag ur Liftarens Guide till Galaxen
".. människorna på planeten jorden hade alltid ansett sig vara mer intelligenta än delfinerna eftersom de hade åstadkommit så mycket- hjulet, New York, krig och så vidare- medan allt som delfinerna gjorde var att skvimpa omkring i vattnet och ha kul. Men å andra sidan hade delfinerna alltid ansett sig vara mer intelligenta än människorna- på exakt samma grunder."
Ingen delfin, men man kan väl inte få allt...
dr. McDreamy
Guitar-day
Ungefär så här känner man sig då.
2011
Även om jag inte tycker att nyår egentligen är något speciellt så kan jag inte ignorera det speciella i att lite för många, lite för dåligt klädda, lite för berusade människor samlas utomhus i -10 beväpnade med sprängmedel.
Alla väntar på att klockan ska slå 00:00 så man får börja infria de löften som givits om ett bättre, sundare liv. Vända blad och den här gången ska man göra allt rätt. Besvikelser, misslyckanden och tillkortakommanden är bara så 2010.
Första månaden av 2011 är snart slut och insikten om att man kanske inte kommer göra allt rätt i år heller har nog kommit krypande hos de flesta. Varje år denna vetskap att bara för att årtalet ändras så innebär det inte att vi ändras per automatik.
2011 är ett år jag ser fram emot med förväntan (i vanlig ordning). Jag slutade med nyårslöften för länge sen. Det kändes alltid lite för stort, lite för ambititiöst. Som att springa upp på prispallen medans man ännu stod i startfållan.
Mitt mål är vardagen och resan dit har redan startat. Att uppskatta det vissa människor kallar tristess, finna nöje i det som kallas ekkorhjul. Inte gå väntande på världsomvälvande händelser och inte bli otålig då dessa händelser låter vänta på sig. Lyckan finns i vardagen, glädjen finns i en kopp kaffe och morgontidningen. En glädje så enkel att vi kan packa ner vårt den i Ica's kundvagnar. Typisk svensk Ikea-glädje, "bara sätt ihop och skruva".
Slutdestinationen är klar och målet är vägen dit. Jag kommer säkert misslyckas flera gånger, men det gör inget. För det känns rätt.
