mucus

I Januari fick jag ett meddelande från min gode vän Simon. I meddelandet stod kort o gott "Go låt bara.." mycket riktigt var det en go låt och min nyfikenhet för bandet hade väckts. Efter egna efterforskningar och lyssnande hade "Go låt" utvecklats till "Gött band" och nu vill jag dela med mig.

Bandet heter The Civil Wars och är en duo baserad i Nashville. Bandet består av Joy Williams och John Paul White. Bandets musik är väldigt enkel och avskalad (jag hatar egentligen det ordet, men vad ska man annars använda...) bestående av duons harmonisång och Johns gitarr. På ders fulllängdare har musiken fyllts ut lite med exempelvis piano och lite akustiska instrument. Men den enkla, intima känslan har behållts och varje låt känns mer som en enkel konversation med lyssnaren än ett uppträdande.
The Civil Wars blev av iTunes utsedda till förra årets bästa singer/songwriter och Paste Magazine har utsett dom till "Best of what's next". Mängder av människor frågade också efter vilket band det var bakom musiken efter att deras låt Poison&Wine spelats i ett avsnitt av "Greys Anatomy"



Barton hollow, låten som följde med meddelandet och fick mig att fastna för bandet..



Poison&Wine, låten som spelades på Greys Anatomy..



Hoppas fler än jag uppskattar dem.

You stay classy, planet earth!

Jag älskar musik. Rent ut sagt älskar musik. Jag tror att musiken är en av de viktigaste uttrycksformer vi människor har. På något sätt känns det som att det är det som skiljer oss från djuren, som man säger. Än idag händer det att man upptäcker okända stammar djupt inne i regnskogarna, helt nya kulturer. Är det något dessa har gemensamt är det att i stort sett alla har någon form av musik. De har ihåliga trädstammar de trummar på, någon använder sin röst och utstöter ljud i rytmiska mönster och folk dras med i detta och upptäcker att "Hey, det e ju kul att röra sig till det här". De har musiken i sig utan att veta om vilket världsomspännande fenomen det faktiskt är.

Jag möter ofta människor som, likt mig, påstår att de älskar musik. De säger inget annat utan bara "Jag älskar musik". Jag blir i då otroligt glad och tänker att här kan vi ha utbyte av varandra! Ofta blir jag ganska snabbt besviken då insikten kommer att deras musikkärlek är rejält genre-bestämd... Jag börjar prata blues med någon och får till svar "blues e inte musik, metal ska de va!". Spelar jag en go gospel-låt blir reaktionen "Nja har du inte Lady Ga-Ga's senaste?? Dom spelar den på Mix Megapol...". Tänker jag att ok, vi pratar metal då, det gillar ju folk utbrister personen "Nä usch sånt här skrik o gap! Man hör ju inte vad dom sjunger!!". Lite raljerande jag vet. Som tur är så är det inte alltid så illa...

Jag har haft turen att växa upp i ett hem där det spelades olika sorters musik. Stereon kunde ljuda av allt från Dylan, Gospel, Trad-Jazz, Opera, Kubansk musik, Lundell, Springsteen, Blues, Soul mm.... Under mina "rebell-år" upptäckte jag själv hårdrocken för det va typ det enda farsan inte lyssnade på och på det viset fullbordades väl cirkeln... Nu för tiden kan jag inte annat än att känna en otrolig välsignelse i den musikaliska mångfalden. Det skulle kännas trist att gå tillbaka till en musiksmak som är kraftigt genre-begränsad. Missförstå mig rätt, alla kan inte gilla allt och det finns musikgenrer jag får utslag av. Men de genrerna kan jag nog räkna på ena handens fingrar. Jag vill inte att alla ska tycka om allt, jag efterlyser dock att lite musikalisk mångfald ska följa med påståendet att man "älskar musik".

För mig skulle det kännas futtigt att inte kunna uppleva den totala urladdning som sker i en riktigt fet metal-låt, smittas av glädjen som finns i gospel, känna innerligheten i bluesgitarrens gråtande toner, röras till tårar när Springsteen sjunger om människorna i småstaden där vardagen tog död på deras drömmar, få lite lätt gåshud när Johnny Cash sjunger "San Quentin, I hate every inch of you" inför fångarna på San quentin-fängelset, i beundran njuta av den musikaliska genialitet Mozart besatt, imponeras av soulsångarnas teknik och inlevelse etc. etc...

Det finns oändligt mycket bra musik. Alla har favoriter, men jag vill att vi vågar oss utanför våra trygga ramar av vad vi tycker är bra. Se charmen i det ännu okända och kanske förstå varför människor gillar just den här musikstilen. Musikalisk mångfald berikar och jag tror det hjälper oss att inse musikens verkliga storhet.

Själv tar jag fram min spellista på Spotify, trycker på "shuffle" och njuter av att nästa låt kan vara, i princip, vad som helst.

Alla måste ju ha en egen superhjälte. Mr. Awesome!


Försöker lära mig att måla med pensel...


Tim Burton kanske hade varit stolt...


Lite tatueringsinspirerad... Kommer nog aldrig bli färdig..


Lite Japaninspirerad... Kommer nog aldrig bli färdig den heller...